Ateljé Gebbe

 I lavarnas värld

"Då mjuknade hans hjärta...

Något var förändrat, något var tillbaka och mitt hjärta mjuknade ... Ja, vad var förändrat? Läs Gebbe Björkmans både hoppfulla och lite sorgsna test på sidan A 12"

Jag tog vägen genom Skogen häromdagen.
Det var åter en av dessa möjliga vinterdagar som bara blev till dis och duggregn. Jag körde långsamt i gruset mellan Väderstad och Ödeshög över Slätten, Dalbobeta, Sättra och Tjurtorp; i det vackra lövträdsområdet på gränsen mellan åker och skog
Jag var på hemväg från vänbesök i trakten av Strålsnäs där en promenad som vanligt gett upphov till reflektioner om skogsmiljö då och nu.

Allt var evigt

Förr, med barnets och ungdomens brist på perspektiv, var allting evigt.
Skogen var stor, skiftande och djup. Full av mossa och lav, skogsfågel och bär. Under kantarellsökandets långsamhet och blåbärsplockningens myggpina gav skägglavarna möjlighet till lek med buskiga polisonger och doftande mustascher uppklämda mellan överläpp och nästipp.
Och innan snön föll plockades fönsterlavens fuktmjuka bollar in till adventsljusstakar och revlummerns girlanger repades för att dekorera spegelramar och takkronor.
Med vårmorgonens fuktiga dis steg orrspelens mäktiga brus. Så självklart!

Förändringens tid

Men undan för undan förändrades detta. Hyggena växte till och täta mattor av nyplanterade barrträd bredde ut sig. Överallt byggdes nya makadamvassa brukningsvägar med sprängstenar längs nygrävda diken fyllda med mörkbrunt vatten. Slammer, motorbuller och dieseldoft.
Allt det älskade gamla sattes på undantag. Så definitivt känns det ibland i min själ. Så tröstlöst förfulat och förintat.
Men då, just då, vid Sättra ängar, i skuggan av E4:s malande trafikström märkte jag att ekarna, vildaplarna och hasselbuskarna var draperade av, ja hela skogsbrynet fullkomligt inbäddat i, en vackert gulgrön lavmatta.
Jag stannade fascinerad och överraskad och vandrade ut.

Gillar kväverök

Jag upplevde att detta var nytt. Något var förändrat, något var tillbaka och mitt hjärta mjuknade då mina händer smekte den fuktiga mjukheten och en skägglavs välkända doft åter steg upp i näsan.

Lycklig över upptäckten skrev jag ett meddelande på nätet: "Kan det ha vänt?"
Så naivt. Vilken önskedröm.

Svaren lät inte vänta på sig:
"Miljöproblemen i skogen fortsätter".
"Blanda inte ihop kvantitet med kvalitet". "
"Den biologiska mångfalden fortsätter sin snabba kräftgång"
"Det du har noterat är att slånlav Evernia divaricata , blåslav Hypogymnia physodes samt skägglaven Usnea subfloridana snabbt breder ut sig på riklavarnas bekostnad eftersom de är kvävegynnade", säger Tomas Hallingbäck på ArtDataBanken i Uppsala.

Javisst, så är det naturligtvis. Det finns till och med lavar som trivs i skuggan av motorvägars kväverök.
Men jag kan ändå inte låta bli att glädja mig åt naturens uppfinningsrikedom. Inget får stå tomt och oanvänt. Allt skall fyllas. Naturen skyr vakuum. Den gör ingen skillnad i bedömning avseende kvalitet och kvantitet. Den står vi människor för. Den och miljöförstöringen

Gebbe Björkman

Artikel i Östgöta Correspondenten på Kort&Gott sidan 28 december 2001. Se vidare artikel under Arkiv 28/12 sid A1 & A12 i Corren: Länk