Ateljé Gebbe
Min dagbok
Naturlig dagbok - kallar jag den
Jag har alltid skrivit dagbok med naturen som företräde, under hela mitt liv egentligen, alltid med en storstilad början den 1 januari. Ivern och tålamodet har varat några veckor in på det nya året. Sen har intresset mojnat, säkert mest beroende på en alltför ambitiös nivå. Det har blivit en växande paus, ett hål, och så har jag efter hand tappat tappat motivationen just på grund av denna ökande ogjordhet.
Men lite sant är det ändå när jag säger att jag alltid har skrivit dagbok. Jag har använt min egen metod, nämligen skissblocket. Sådana har jag fullt av. Säkert hundra stycken, fulla av anteckningar, skisser och siffror.
Mest för min egen skull, men kanske också lite för er skull kära läsare, tog jag upp den tappade orken, det var den 19 mars 2000. Jag tror att den främsta motivationen var att det var nytt och enkelt för mig att sitta ner vid den ganska nyinköpta datorn och börja föra anteckningar. Idén att lägga ut dem på nätet, på min hemsida, kom sen. Och - och detta är kanske viktigast av allt - jag fick snabbt respons på mitt skriveri. Vid varje slapphet i fullföljandet fick jag post som undrade varför jag slutade. Dessa gensvar blev en morot och en piska. Så, tack vare alla er, och ni är många och allt fler, som hela tiden läser vad jag antecknar om mina upplevelser framför allt från min närnatur i Ombergsbygden, så känner jag en allt större glädje över att ha fått chansen att vara en förmedlande länk. Det är idag en viktig syssla för mig att föra denna journal.
Samtidigt har jag för första gången på pränt, en stor och ökande kunskap om alla de händelser, stora och små, som jag har varit med om, mina tankar och idéer i ögonblicket, notiser och nyheter just då och upplevelser som tydligen stod ut från det alldagliga. Allt har jag nu tillgängligt. Den där vårdagen för åtta år sedan blev ett verkligt avstamp för mig.
Det skrivna i min dagbok finns där också för dig. Jag bjuder på detta. Det är förstås personligt men inte alltför personligt. Jag skriver sällan ut hela namnet på de personer som figurerar. Materialet är mitt. Jag har tänkt något mer med detta . Vänta och se.
Jag tar gärna emot kommentarer och reflektioner från mina läsare men för att undvika problem med lagar och spam och sånt så tar jag mig friheten att avgöra fortsättningen av kontakten
Tills dess - välkommen att läsa och titta på allt det jag skrivit om och avbildat från den 19 mars 2000 och fram till denna dag i min
Naturliga dagbok.
Först några smakprov - sen är du välkommen att gå vidare.
Se nedan ...
|
25 september 2006 Jag var där och kollade idag. Det var som jag trodde ett angrepp av pingborre, en "ollonborresläkting", drygt centimetern lång med fjunhårig halssköld som svärmar runt takåsar och höga träd i midsommartid. Med en täthet av ungefär ett exemplar per kvadratdecimeter fann vi de en och en halv centimeter stora, pölsiga larverna, vilka hade gnagt av alla rötter inom sitt område. Gräsmattan var chanslös. Och dessa larver var endast i början av sin levnad, åtminstone ett år till skulle de komma att "plåga" sin omgivning.
|
20 mars 2007
Aprilsnö - redan i mars. När jag kommer ut i solen på morgonen idag känns det aningen lättare. Det är ju så vackert. Snön som föll i häftiga byar hela dagen igår ligger kvar i gräset. Det glittrar i den klara solen. Det är en pärlmosaik av kristaller, en del genomskinliga med ursprung i hagel och andra vita av kornsnö.
|
|
17 oktober 2006 Två dvärgbeckasiner fångas och vi går mycket nöjda tillbaka till ringmärkning vid sovkåken. Det mäts och vägs. Det handlar om en ung fågel och en adult. Den första något tyngre och med större mått, antagligen en hane och den andra således en trolig hona. De här blir individerna nummer 21 och 22 för året och ännu har vi inte fått någon fjolårskontroll! Här är det verkligen frågan om ett ganska stort genomsträck av nya individer hela tiden.
En av fåglarna har nu fått ring på foten, varefter vägning och mätning ombesörjes. |
11 februari 2008 Därvid finner jag till min glada förvåning hela kanten full av levermossan - vattenstjärnmossa - Ricciocarpus natans. Denna lilla, nagelstora, flytande kryptogam var mycket allmän i Tåkerns lugnvatten under 70-talet. Sedan de hårda vintrarna i slutet av samma decennium har jag inte återfunnit den. Inte förrän idag! Jag blir jättelycklig naturligtvis.
|