Ateljé Gebbe

Dagbok över naturliga händelser i Ombergsbygd

med högst personliga reflektioner och spontana reaktioner på företeelser i min närhet

Augusti år 2009

 

4 augusti - Rökstenen = Jätten

Professor Ola Kyhlberg föreläser om sina nya rön om Rökstenens betydelse.
.

I Röks församlingshem, alldeles invid den skola där jag en gång började min numera sen länge avslutade lärargärning, föreläste professor Ola Kyhlberg om sina nya rön och hypoteser om Rökstenens skrift häromdagen. Jag var där tillsammans med ett tjugotal andra intresserade.
Det blev en spännande kväll. Minst sagt.

.

Rökstenens framsida
 

Tolkningen av rökstenen, världens förnämsta runsten, har varit ett hett ämne i arkeologiska kretsar under alla tider beroende på att den komplicerade texten är fylld med runor av olika art, kryptiska tecken, lönnrunor, koder, chiffer och heiti (poetiska omskrivningar). Tecknen är sedan länge lästa och förstådda men inte själva innehållet och betydelsen av texten.

Rökstenens tecken kan vara knepiga för den oinvigde med sina lönnrunor och chiffer

Detta kanske kan tyckas egendomligt, men betänkt att runstenen gjordes för mer än 1 200 år sedan, i en helt annan tid - Vendeltid ? - med en oerhört annorlunda syn på omvärlden och där endast muntligt framförande förmedlade kunskap, berättelser och traditioner, av vilket det mesta, av den då för de flesta säkert självklara bakgrunden, har försvunnit i tidernas dunkel.
.Professor Ola Kyhlberg började med att betona att Rökstenen inte bara är ett mästerverk - det är ett Mästarstycke, säger han - inget är lämnat åt slumpen, inget är skrivet utan mening och med det i beaktande måste man omtolka vissa delar av den tidigare föreslagna översättningen av stenens text.
 
Enklare runor som ses här blandas med lönnrunor och kryptiska tecken. Men svårare ändå är att tolka textens betydelse.

Rökstenen är på många sätt jämbördig i betydelse med Snorre Sturlassons isländska Edda, menar Ola Kyhlberg.
.
Jag vill inte föregripa, och kan för den delen inte heller, den avhandling som kommer att presenteras inom den närmaste tiden. Men jag kan heller inte låta bli att nudda vid en av de spännande omtolkningar som professor Kyhlberg presenterade vid Röks församlingshem.
 
Det gäller det som står på stenens topp. Här menar professor Kyhlberg, att stenens kompositör och ristare presenterar sig själv i kryptiska ordalag.

Så här lyder texten utskriven med våra bokstäver: .
 

uilin is þat knuo knati iatun uilin is þat takum mukmini þur sibi uiauari ul niruþR


Den gällande ungefärliga översättningen lyder:
 
Vilen är den som dödade jätten. Vilen är det. Jag säger ett folkminne Tor? Sibbe, från Vi avlade nittioårig.
.
Professor Kyhlberg menar att ovanstående tolkning inte ger någon som helst rim och reson och i detta får han medhåll av många kunniga. Textavsnittet har satt myror i huvudet på alla som hittills har ägnat sig åt texten.
Nu, emellertid, presenterar professor Kyhlberg för oss närvarande muntligt en ny variant som lyder ungefär sålunda.(Obeservera nu, att jag endast citerar en muntlig avlyssning från professor Kyhlberg, vars avhandling i ämnet snart kommer att presenteras offentligt).
 
Vilen (= en väktartitel) är den som "knackade" jätten (= Rökstenen). Vilen är det. Jag säger ett fokminne Tor? Sibbe viaväri (= en lagmanstitel) skapade den nästan nittioårig.

Med denna tolkning skrivs Rökstenens hela historia och betydelse om. Och inte bara Rökstenen = Jätten, utan hela bygdens historia.
Det är inte den döde sonen Vämod som fadern Varin skriver om som är huvudtemat. Denna inledning av texten sätter bara in stenen i ett större sammanhang, menar professor Kyhlberg.

Det kan komma att bli en prestigefylld strid om tolkningsföreträde till Rökstenens text när professor Kyhlbergs avhandling presenteras om en stund. Jag ser med spänning fram emot vad allt kommer att leda till.

Och jag känner mig ännu mera stolt över att ha bott och verkat i Rökstenens, Jättens, skugga under större delen av mitt liv.

 

6 augusti - Föredrag hos biodlarföreningen

Nu tar jag kväll efter att ha förberett mig för ett besök hos bygdens biodlarförening kl 18.00
.
Birger Collin - mästare i biodling
 
Jag har tänkt mig att berätta om insekter i allmänhet och sociala insekter i synnerhet.
På det blir jag bjuden på grillkväll.

 

6 augusti - Bland Tåkerns insekter

Jag har just kommit tillbaka från ett litet föredrag om insekter för Svanshals biodlarförening ute i det fria, vilket föranleder mig att visa några av de foton jag för någon dag sedan tog vid Tåkern. Det var en vacker, varm och solig dag med ett härligt insektssurr både i blommor och på savande björkstammar.  




.
 

 

 

 

 

 

Tre arter flugor, myskbock och guldbagge.




Kärrspindelns bo med tusentals små ungar som ska växa till Sveriges största spindlar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hane av gulröd blombock äter pollen tillsammans med mängder av små rapsbaggar.
 

 

 

En geting och en annan obestämd art av stekel på blombesök.


 

 

 

 

 

 

 

Silverstreckad pärlemorfjäril - vilken skönhet!

 

 

 

 

 

 

 

Myskbock - i mitt tycke en av Sveriges vackraste skalbaggar.

 

7 augusti - Vintervästen

 
Kerstin ringer och meddelar att det är dags att komma för att prova västen.
.
Det är sommarens varmaste dag, tror jag. Men det blir bra, säger jag och åker dit direkt.
.
Några smärre intag bara, sen blir den perfekt för vinterkylan, säger hon medan jag svettas..

 

10 augusti - Pilgrimsfalkars dans

En ung pilgrimsfalk gnäller och dyker i luftrummet över Stugan. Ombergs falkungar är ute på sina första äventyr utanför bobranten.
.
Över Stugan dansar två unga pilgrimsfalkar. Troligen är det ett av Ombergsparens ungar, dem som jag såg vid bohyllans branter för ett par veckor sedan. Nu är de utflugna och jagar på egen hand så gott det nu går. Det kommer att bli en snål tid för dem med svälten tätt intill och ännu håller de delvis ihop, söker tryggheten hos varandra. Åtminstone dessa två.

 De jagar varandra över gläntan, gnäller och kastar. Det är cirkus på hög nivå. Efter en stund försvinner de båda bort mot Omberg och in i Dags mosses tallskog.
.

*

Igår kväll, då vi åt en wienerschnitzel på Vätterhästen i Hästholmen, såg Göran som råkade sitta vid bordet intill hur en pilgrimsfalk flög över oss. Jag hann inte med men kommenterade käckt:

- Äsch, det är vardagsmat här i bygden runt Omberg-Tåkern.

Hur rätt hade jag inte i min låtsade stöddighet.

 

11 augusti - Jakten på rödgul höfjäril

 
Rödgul höfjäril - fotograferad i Spanien.

I skuggan av tistelfjärilens invasion tidigare i somras har det nu dykt upp en ny invasionsart - Rödgul höfjäril.

De första exemplaren sågs för några veckor sedan och nu har den dykt upp på flera platser i södra och mellersta Sverige. Rapporterna har duggat tätt även i nätverket Brevduvan, som servar fågelskådare. Det är nämligen så att alltfler av dessa söker och finner nya upplevelser i den rika världen av fjärilar - flygande som flygande - kan tänka.
.
Parallellt med rapporteringen om förekomsten kommer också uppgifter in om vissa entomologers överdrivna samlariver. Då den rödgula höfjärilen anmäldes i ett klöverfält utanför Flen häromdagen, plundrades enligt uppgift, fältet snabbt på fjärilar. Två personer sågs håva in femton respektive sexton exemplar och därmed var den lokala delen av invasionen till ända. Flera andra intresserade kunde därefter kort konstatera att inga rödgula höfjärilar fanns kvar och bonden som ägde fältet blev förstås förbannad på all nedtrampning och slog snabbt av skörden.
.
Nu höjs återigen röster om den ibland bristfälliga etiken vad gäller insamlandet av insekter i allmänhet och sällsynta fjärilar i synnerhet. Jag skulle verkligen vilja önska en radikal skärpning bland vissa entomologer att visa betydligt mera hänsyn till allemansrätt, artstatus och behov av insamling.
Samtidigt är det uppenbart att viss insamling bör ske för artdokumentation m m. Det är inte alltid ett foto är tillfyllest.
I de flesta fall är insamlingen av insekter också försumbar i det stora hela, men undantag till detta finns förvisso också. Dessutom är ofta insektssamlandet, eller samlandet av natur i stort ofta en viktig väg in i naturkunskapen och naturintresset för ungdomar.
Icke att förakta alltså men lämpligen kombinerat laglydighet, god ledning och förnuftig varsamhet.
 
*
Jag känner till en lämplig lokal. Det är en s k viltåker vid Gottorp alldeles i närheten av Stugan.
Där växer insådd cikoria, vitklöver i massor samt all möjlig annan fjärilsgodis. Där måste jag väl kunna hitta en rödgul höfjäril att fotografera.

Insådd cikoria blommar mäktigt på viltåkern vid Gottorp.

Tänkt och gjort. Under två timmar vandrar jag runt på lyckan, kollar alla fjärilar jag ser, fotograferar och noterar. Jag ser mängder av tistelfjärilar, nässelfjärilar, påfågelögon, kålfjärilar och rapsfjärilar, enstaka gammaflyn och gräsfjärilar men inte en enda rödgul höfjäril. Efter besöket kan jag nästan med säkerhet säga, att till detta till synes så attraktiva ställe har det ännu inte anlänt några sådana.

Nu har jag emellertid bollat ärendet vidare till mina vänner fjärilsskådare att fortsätta sökandet. Och mitt besök var på intet sätt utan värde. Kolla bara in de härliga arter som jag lyckades dokumentera.

Nedan följer i tur och ordning: Tistelfjäril, Rapsfjäril, Nässelfjäril, Påfågelöga, Kålfjäril och Gammatecknat gräsfly.

 

 

 

 

 

 

 



 



 


 
 



 

 



 

 

 

 

12 augusti - Lärkfalkars dans

Jag känner att jag behöver titta till Stugan idag igen, eftersom en markägare jag är bekant med och träffade igår, berättade att det just kommit 40 mm regn i ett skyfall.

Det blev ändå lite som ett falskt alarm; vägarna har i stort sett torkat upp och Stugan står kvar.
 

Lärkfalkens slanka och spetsiga sihuett skär genom luften som en vinande lie.

Över strandskogen vid Holmen stimmar tre lärkfalkar. Dykningar, jakter och kacklande: "kick-li, kick-li, kicke-kicke-li". Härligt att skåda är det. I förrgår var det pilgrimsfalkars dans - idag är det lärkfalkarnas tur.

Alldeles därpå vid Väversunda ser jag ytterligare två lärkfalkar som mobbar runt och driver med kråkor och skator. Det är lärande lek på gång.

 

12 augusti - Spår av lodjur

Bruno tittar just in. Han saknade mig på fiket, säger han, och vill visa mig två kort från i vintras som han nu äntligen har framkallat.
 
- Nå, vad säger du? Vad är det för spår, frågar han?
 
- Absolut bestämt lodjur, säger jag.
 
- Ja, jag tänkte nog det, säger Bruno. Jag tog kortet hemma i skogen vid Givetorp i vårvintras och jag har sett såna spår tidigare år också men kanske aldrig brytt mig förut.
 
- Det är känt att det finns en liten lodjursstam i kanten av det småländska höglandet mot södra Östergötland , berättar jag.
Det finns troligen att par ynglande honor som håller revir i trakterna och några hanar som vandrar runt över stora områden, kanske från Kisa i öster till Grännatrakten i väster.
För några år sedan var det verkligen hett, eftersom det var ett lodjur som prederade på rådjur ända intill Ödeshögs samhälle och jag var själv ute och tittade på färska spår, avslutar jag.

 

17 augusti - Utställning på Galleri Halvarby

 
Utställningsaffischen.
 
Nu har jag bestämt mig för vilka verk som jag ska sända med till Galleri Halvarby inför samlingsutställningen som vi har där - vi i Ombergsbygdens kulturarbetarförening. .
 
lördag och söndag 5 och 6 september 2009 kl 11 - 17


Samlingsnamnet är "Himmel och jord" och då tycker jag att den här sviten oljemålningar kan passa bra.

Med detta vill jag hälsa er alla välkomna. Jag lovar - det är ett fantastiskt galleri i skönt lantlig miljö i närheten av Boet söder om Ödeshögs samhälle - mycket väl värt ditt besök!

 

20 augusti - inför Falsterbo Konsthall

 

Mitt stora verk - "Utdrag från en dagbok" - i akvarell under arbete.

Till alla mina vänner och släktingar säger jag nej just nu. Nej till nästan allting! Jag har inte tid! Jag tänker bli färdig med mitt konstprojekt som består av en jätteakvarell fylld av utdrag från min dagbok.

.

Detalj I
 
.Den skall iväg till en samlingsutställning på Falsterbo konsthall den 26 augusti med pressvisning och vernissage där under helgen som sen följer. Utställningens samlingsnamn är "Fågelsträcket" och den arrangeras samtidigt som hela fågelsverige vänder blickarna och resan mot Falsterbo, "Bivråkens dag" och det stora fågelsträcket som väntar.

 Detalj II

Falsterbo konsthall
"Fågelsträcket" samlingsutställning

För sextonde året i rad visas det populära Fågelsträcket. Utställande konstnärer (17 st) arbetar i vitt skilda tekniker som till exempel olja, akryl. keramik, akvarell, trä, gouach, foto, screentryck och litografier.

Vernissage 29 august kl 12.00
 
Utställningen är öppen tisdagar - söndagar 12.00 - 17.00
 
Utställningen pågår till 27 september.
 

Detalj III
.
På näset vid Skanör - Falsterbo samlas den här helgen tusentals naturintresserade människor från hela Europa för att vara med om skådespelet. Utställningen "Fågelsträcket", som jag är kallad till, är en av de viktiga begivenheterna.

Detalj IV

Kom gärna dit du också. Jag tänker stanna under fyra dagar. Och jag vill passa på att hälsa också dig välkommen till utställningen i Falsterbo konsthall. Klicka på länk här till höger för att komma till konsthallens officiella sida.
 

 
Vi ses!
 
Gebbe

 

 

30 augusti - Utställning i Falsterbo


"Utdrag ur en dagbok" - akvarell ca 110 x 120. Klicka på bilden för större storlek.

"På tur"
foto - Måns Sjöberg
.
Så hänger den -
samlingsutställningen "Fågelsträck" på Falsterbo konsthall. Det var gott om besökare under lördagens vernissage och jag noterade att mitt stora verk "Utdrag ur en Dagbok" rönte stort intresse.

 
"Mmhmmm - jahaja - låt se nu - vad är det där för något - aha - det var intressant "
foto - Måns Sjöberg
.
Jag tog samtidigt några extra dagar i fåglarnas och skådarnas paradis, det gäller att passa på, bodde förnämligt och spöklikt i konsthallens gästvåning för konstnärer, strövade ensam genom sandvit kust, trängdes med skådare på Ljungen och Nabben och dokumenterade fåglar, blommor och landskap och mådde på det hela taget således ganska gott inte minst därför att vädret nästan hela tiden var sommarvarmt och inkluderade säsongens sista och angenäma friluftsbad.

Om alla dessa vidsidanomupplevelser från Falsterbo tänker jag strax berätta mera.

 

31 augusti - Falsterbo, fåglar och ornitologer

 
Ornitologerna finns överallt i markerna vid Falsterbo på hösten.
 
Den gångna helgen var ornitologernas informella höststart, och denna äger rum i Falsterbo, där fåglarnas bortflyttning också blir startskottet för hela säsongens fågelskådning. Det märks minsann. Den lilla idylliska staden fylls av skådare från hela Europa. Språken surrar runt i luften och engelska blir oftast standard och då gäller det förstås att kunna namnen på fåglarna, antingen på engelska eller latin.
 
Markus på Falsterbo fågelstation visar upp en alldeles nyfångad och numera ringmärkt småfläckig sumphöna.
Klicka på bilden så ser du fågeln ännu bättre.
.
Oerhört många fågelskådare kommer från Holland, Danmark, Belgien och England och jag upplevde det som om de var fler än alla svenskar tillsammans. I dungen på spetsen ligger fyren och fyrträdgården. Här ligger Falsterbo fågelstation. Vid intresse kan man få bli visad runt och just den här dagen visar man upp en nyfångad och ringmärkt småfläckig sumphöna.

 
.

Sverige, ja hela Skandinaviska halvön och också inkluderat anslutande områden i Finland och Ryssland är rekryteringsbasen för fåglarna, som slutligen kan ansamlas i enorma mängder på grund av sin önskan att i det längsta dröja med havspassagen. Hit till Falsterbonäset och dess extrema sydspets Nabben kommer de slutligen och måste till sist våga språnget.
 
Först ut är tropikflyttarna. De som lever av föda som är på upphällningen. De skall ner till Ekvatorn och till och med syd därom. Det är sångare, stenskvättor, bivråkar, fiskgjusar, gulärlor, trädpiplärkor och bruna kärrhökar. Och av dessa arter var luften tämligen full.
 
Man börjar på Nabben, tar sig försiktigt över golfbanan, för tillfället upptagen av European Ladies Open - en amatörtävling för unga kvinnor, och vandrar långsamt ut mot strandlinjen.
Där sitter man, gärna i medhavd fällstol, under morgontimmarna och stämmer av sträcket av fåglar både över land och hav. Här genomför också fågelstationens personal den officiella räkningen av fågelsträcket..
 

Ett gäng belgiska fågelskådare har bänkat sig vid den södra änden av Ljungen i förhoppning om att få se många bivråkar glida över idag.

När solen står högre och börjar värma till termik tar man sig helst tillbaka över näset till en rastplats vid Ljungen. Där bänkar sig nu ornitologerna i sina stolar med tubkikarna beredda för räkning av rovfåglar.

Sparvhöken är en av de allmänaste rovfåglarna under sträcket vid Falsterbo om hösten. De kommer i en gles men jämn ström från augusti långt in i november.

Sparvhökarna kommer sträckande hela tiden men det som framför allt lockar är massträcket av bivråk, där ibland ett tusental individer kan dra iväg nästan momentant.

Men det är bivråken som är den tidiga höstens huvudattraktion.


Jag finns med där i skaran, sitter i solen och njuter lite lagom lojt. Efter en att en viss mättnadskänsla har inträtt tar jag tillfället i akt att titta lite närmare på biotopen framför oss - ljungheden. Medan ornitologerna sitter där envist fastväxta vandrar jag sålunda runt en stund och finner mig en ny blomma; en mycket vacker sådan och en som jag aldrig har sett tidigare - klockgentiana.

Klockgentianan är en sällsynt blomma med en unikt fullödig blå färg. Den växer på fuktiga hedar i sydvästra Sverige. Det är mitt första möte med arten.

Med detta blir även jag mer än nöjd och kan fara hemåt medan skådarna ännu sitter kvar och väntar, drömmer och längtar.
 

 

 

 

 

 

 

31 augusti - Det spökar i Falsterbo

Lena och Karolina erbjuder mig generöst att få disponera den gästvåning som man har för besökande konstnärer ovanpå konsthallen och jag tar naturligtvis tacksamt emot; glad över att allt ordnar sig till det bästa; trots att jag inte har tagit några egna initiativ för att ordna login i förväg nu när jag tänker bli kvar i Falsterbo under fyra dagar. Det brukar alltid lösa sig - är min paroll.
 
Den vackra byggnad som hyser Falsterbo konsthall var ursprungligen en järnvägsstation.

Jag installerar mig och trivs där uppe i den gamla stinsvåningen. Konsthallen är nämligen synoym med Falsterbo gamla stationshus som byggdes under 1800-talet vid den sedan 1972 nedlagda järnvägen mellan Malmö Södervärn och Falsterbo.

Jag läser om alla detta och ännu mera i en liten häftad bok; berättelserna och historien om den nymodiga järnvägens tillkomst, blomstring och slutliga nedläggning, beskrivna av den gamle tågmästaren som bodde här med sin familj ända in på åttiotalet.

Stationshuset är vackert trappstensgavlat och ritat av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och utanför finns en stor ek som planterades inför ett kungabesök 1907 av Gustaf V, ett av många besök, eftersom Falsterbo blev ett verkligt "inneställe" för kungligheter och högre ståndspersoner som önskade friluftsliv och bad med Falsterbohus, badhytter och vita sandstränder som nav.

*

Jag vaknar mitt i natten, den första natten, då jag hör något utanför min stängda dörr. Det är ett obestämt ljud som är tillräckligt ihärdigt för att väcka mig. Sen hör jag att någon trycker igång hissen som åker ner med buller och bång.

Jag kliver upp, klockan är två och jag tänder ljuset. Vem gör detta nattliga besök? Jag går ner för den gnällande spiraltrappan, ropar frågande men får inget svar.

På bottenvåningen står hissen med dörren öppen och lyset tänt. Jag ser mig förvånad runt. Alla fönster och dörrar är låsta, allt är tyst och stilla men hissen står där och gapar tomt och utmanande.
Jag undrar förstås men får inget svar så jag går och lägger mig att sova igen. Men hissen kan jag inte rubba ur sitt läge. Kortslutning kanske!

*
 
Morgon, Lena är först på plan, och lite i förbigående berättar jag att det måste ha blivit någon fel på det elektriska i natt eftersom hissen plötsligt satte igång av sig själv.

Hon ser på mig med ett underfundigt ansikte och säger:

- Det spökar väldigt mycket här ska du veta, men vi ville inte säga något till dig innan för att inte skrämma upp dig. Det är faktiskt sant, säger hon.
 
En kall kåre vandrar upp längs ryggen och håret reser sig på mina armar.
 
- Vadå? säger jag. Berätta!

Och Lena berättar. Om fotsteg mot stengolv, dörrar som öppnas och stängs, föremål som kastas kring, bråkande röster däruppifrån och om flera gäster som alla har sett en liten gumma klädd i svart som stått stilla och tittat eller stått vid fönstret och spanat ut och sen lika egendomligt varit borta igen.
 

Med modern digitalfototeknik kan man lätt skapa spöklik stämning.

- En gång, säger Lena, satte vi på en högljudd Elvisskiva här nere. Men det var tydligen något som vårt husspöke inte kunde stå ut med. Det blev ett väldigt bråkande och stojande på övervåningen och tills slut gick jag fram till trappan och ropade att nu fick det faktiskt räcka och då blev det åter tyst och stilla.

*

Jag vill ha mer. Men jag får inte mer. Inför de kommande nätterna sover jag gott och lugnt efter att först högt ha sagt: Välkommen igen - men skräm mig inte!
 
Men det är tydligen för mycket begärt. Den gamla damen vill uppenbarligen inte erbjuda några villkorade upplevelser och med det får jag nöja mig. För den här gången.
 

 

Gebbe Björkman


 

 

 

 

Har du synpunkter på, idéer, frågor eller intresse av något i denna min Blogg som jag kallar Naturlig Dagbok har du möjligheter att kontakta mig via formuläret här nedan. Jag ser fram emot en kontakt med dig käre dagboksläsare. Det material jag får in av Er lägger jag in på denna sida eller om det är av mer allmän karaktär finns det att finna i min Gästbok


Ditt namn


Din adress


Land

Din E-mail

Meddelande

Kryssa i här om du inte vill att jag eventuellt publicerar något av ditt meddelande på min hemsida.

        

Tack!

När du har sänt ditt meddelande kommer du tillbaka överst till denna sida